Var på ett företagsbesök igår kväll. Ett av de mediejagade och allmänt stigmatiserade vårdföretag som vårdar svårt sjuka äldre människor, dvs dina anhöriga. Mediebilden av dessa företag är att de profithungriga och totalt känslokalla, bryr sig inte ett smack om din pappa utan att kunna räkna hem vinster i form av aktieutdelningar medelst "effektiviseringar". Jag sticker inte under stol med att det förmodligen finns sådana vårdföretag också. Säkerligen, liksom det finns bygg- och anläggningsföretag som förmodligen inte har rent mjöl i påsen. Båda åtnjuter det allmänna förtroendet genom skattepengar, och det är lika illa när de missköter sig. Företaget jag besökte tillhör bland de allra största i Sverige och har bland de mest ambitiösa kvalitetsledningssystemet jag sett (och jag har sett en del...). Här fanns en helt annan syn på äldrevården. Med tanke på bra beslut fattade i omsorgen innan jul, så ska det bli spännande att se hur Steve Sjögren (s) ska hantera detta. Svettigt lär han få det, var så säkra...
Den socialdemokratiska retoriken skrämmer mig ibland i dessa ärenden. De skrämmer mig iofs. i fler ärenden, men det är en annan sak. Det som skrämmer i detta fall är att sosseriet anser sig ha patentlösningar på omsorgen. Endast omsorgsförvaltningen har förmåga att utföra omsorgstjänster. Detta är borderline hybris. Vad är det som säger att ett kommunen är bäst på omsorg? Finns icke ett belägg att ta på allvar i denna fråga. Dessutom beaktar man inte det absolut viktigaste perspektivet; brukaren och dennes anhöriga. Omsorgsnämndens s-majoritet vill driva i egen regi, bara för självändamålets skull. Det vore ju ytterst nesligt om något privat företag skulle visa sig kunna sköta verksamheten på ett effektivare sätt. Med effektivare avses högre kvalitet för mindre insats, något som i alla verksamheter borde vara målet. Ordet effektivisering har dock tyvärr blivit synonymt med den senare betydelsen "mindre kvalitet".
Mitt förslag är enkelt; gör en anbudsupphandling, ge verksamheten 3 år, och utvärdera vem som sköter verksamheten bäst. Om omsorgen gör detta, fine, låt dem fortsätta, men då har vi åtminstone försökt. Då är konkurrens ett fungerande verktyg. Men om herr Sjögren känner sig nödgad att öppna kranen till högvälborne Sparres skattkista, så är det ett bevis på att de nog måste tänka om.
Ett annat orosmoment när vårdföretag kommer på tal är personalen. Slavliknande anställningar såg jag inte mycket av igår. Däremot en personal som verkade trivas med läget och hade stor möjlighet att själva påverka sina arbetstider. De hade friskvård m.m. som vilka andra som helst i privata näringslivet. I valet mellan detta och besparingskrav i omsorgen skulle jag nog tänka mig för en gång och två om jag inte skulle söka mig till privata näringslivet istället.
Summa summarum, Per gillar läget. The dude abides...
fredag 18 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Att plötsligt få för sig att dra in OB brukar ju annars förknippas med "oseriösa företagare".
Personalen borde ha möjlighet att välja bort sådana arbetsgivare, även om de råkar vara en kommun.
The Dude minds!
Skicka en kommentar