Hur kan betyg vara ett problem?

Rektor Mats Nydahl verkar vara en klok och insiktsfull man. Han har förstått att syftet med att gå i skolan är att tillägna sig kunskap. Till synes ett banalt uttalande, "javisst ska man gå i skolan för att få kunskap". Men hur är det då möjligt för en elev i årskurs 9 att gå ut med godkända betyg och knappt behärska läsa-skriva-räkna ens på den mest basala nivån? Hur ska det vara möjligt att gå i skolan och INTE lära sig läsa-skriva-räkna? Jag har inga svar, förutom partipolitisk raljans, men om vi bortser från den en stund och ägnar oss åt sakfrågan. Hur ska vi flrhindra att elever går ut nian utan kunskaper? Mitt svar är ganska elementärt; ge lärare verktygen att korrekt beskriva och analysera barnens kunskapsutveckling. Sätt mål, följ upp mål och kommunicera med föräldrar. En god vän till mig är född i och har levt större delen av sitt liv i Frankrike. För honom är betyg i skolan självklart. Det var en tiogradig skala redan från årskurs 1. Engelska barn får sina första betyg i primary school och skriftliga omdömen redan i pre-school (från fyra års ålder). Jag säger inte att detta är den kommande svenska modellen, självklart inte, Sverige måste hitta en egen pedagogisk modell för detta. Jag ser gärna en avhandling i pedagogik som problematiserar barn och betyg. Det är en balansgång på slak lina, att både stimulera utveckling utan att det urartar till en skadlig betygsfetischism. Men någonstans måste vi enas; skolans primära uppgift är att vara kunskapsförmedlare och kunskapsinspiratörer. Skolans uppgift är INTE att vara uppfostrande. Detta är föräldrarnas ansvar och kan inte läggas på lärarna. Ett samhälle kan inte fungera utan upplysta individer. Ju bättre kunskaper hos individen, desto bättre samhälle får vi. Ibland är så enkelt, eller?